De tre rapportförfattarna Jan Gulliksen från KTH och Stefan Johansson samt Mia Larsdotter från Begripsam, skriver i analysdelen av rapporten ”Ny teknik och digitala lösningar för ökad inkludering i arbetslivet”, att alla arbeten och arbetsplatser kräver teknisk och digital kompetens. Utvecklingen går allt snabbare:

– När utvecklingen sköt fart fanns förhoppningar om att särskilt digitaliseringen skulle kunna ha en utjämnande effekt. Det vill säga att ett tidigare fysiskt och otillgängligt samhälle skulle kunna bli ett mer jämlikt digitalt samhälle.

Men än så länge går det inte att se några större sådana effekter av digitaliseringen.

– Vad gäller deltagande i arbetslivet var personer med funktionsnedsättning en missgynnad grupp före digitaliseringen och det finns ingenting som hittills tyder på att digitaliseringen på något avgörande sätt har förändrat den situationen, skriver rapportförfattarna.

Det betyder inte att det inte hela tiden utvecklas ny teknik som kan underlätta arbetet eller öka produktiviteten på olika sätt. Men för att de med funktionsnedsättning ska få större möjligheter behövs det att gapet till de som inte har funktionsnedsättning minskar.

– Eftersom alla andra grupper också ökat sin digitala kompetens har de relativa positionerna mellan grupperna bibehållits, är därför slutsatsen.

Det finns flera förklaringar till det: Det mesta av tekniken som tas fram för personer med funktionsnedsättning handlar om att hantera en specifik nedsatt funktion, till exempel att se eller höra, att navigera i sin omgivning, att läsa och skriva eller att förstå social kommunikation. Det är sällan att det tas ett helhetsgrepp.

Många olika teknikområden

I rapporten görs en bred genomgång av olika teknikområden, som:

Artificiell Intelligens, Appar, Exoskelett och proteser, Konstgjorda verkligheter (VR), Hörselteknologi, Molnbaserade tekniker, Robotar och robotteknik, Smarta telefoner, Språkteknologi, Omgivningskontroll och Ögonstyrning för att nämna de mer kända teknikerna.

Det finns också mer okänd teknik, som haptiska gränssnitt. Det är en teknik som gör det möjligt för användare att känna på, röra och kontrollera virtuella objekt, så att de känns som att man hanterar fysiska objekt. En forskargrupp från det tyska University of Bayreuth har till exempel utvecklat en sådan teknik för att läsa punktskrift i luften.

Andra exempel är Sensor-Tech, en smart käpp där AI används för att känna igen föremål och personer och dessutom varna för hinder som dyker upp, samt OrCam, som representerar en ny generation av hjälpmedel där smart teknik kombinerar det som tidigare varit flera olika hjälpmedel. Produkten kan hjälpa användaren att få text uppläst eller att känna igen föremål eller ansikten.

I begränsade studier av olika innovationer konstateras det ofta att experiment visar positiva resultat på individnivå. Men de flesta tekniska innovationer som tas fram når inte ut i arbetslivet som arbetshjälpmedel.

Rapportförfattarna vänder också på frågan: Är det alltid den med funktionsnedsättning som ska anpassa sig?

– Det skulle ju också kunna tänkas att den tekniska utvecklingen används till att anpassa arbetsplatsen, så att den fungerar utan att anställdas nedsatta funktion behöver kompenseras med hjälpmedel, påpekar de.

Läs resten av artikeln på arbeidslivinorden.org